Sitter o funderar över allt som hänt. Svårt att få en överblick...svårt att ta in.
Allt som hänt dem senaste åren känns som en lögn, det känns som om allt bara spolas bort. Någonstans bleknas det bort av detta sista, detta som förstörde allt som jag delade med min bästa vän. Hon som jag delade allt med. Allt detta raserades pga en kille, ovanligt att sånt händer va? Sen var det ju förstås inte vilken kille som helst...känns fel att säga kille, man kanske jag ska använda. Det är nog det som känns hårdast, att det var just honom. Hon av alla vet ju vad jag känner för honom och hela storyn. Var hon då tvungen att ta det ifrån mig? Tydligen var det viktigare för henne att ha honom i sin närhet än jag...så mkt var jag värd.
Alla gör vi våra val här i livet, och Louise gjorde verkligen sitt, och därmed besked.
Bara att beklaga och se det som hennes förlust. Annika sade en intressant sak på jobb, hon vände på det vanliga ordspråket
"Behandla andra som du själv vill bli behandlad"
till
"Behandla inte andra så som du ej själv vill bli behandlad".
Jävligt bra sagt! Oärliga människor och folk som går bakom ryggen på en kan jag vara utan.
Synd bara att jag verligen gillade/älskade min bästa vän...vi hade det ju så roligt o bra. Just nu rinner tårarna ner för mina kinder...det gör ont....
Hur kunde du Loi?
Det värsta är ju att jag miste inte bara min bästa vän utan tydligen även mannen som jag älskar...
Men visst ska jag inte gråta över spilld mjölk, hon har ju trots allt inte ens försökt be om ursäkt eller visa att hon faktiskt ångrar sig. Så hon måste vara nöjd med sitt val. Bara att gratulera...
Ser det som en nystart på mitt nya liv, har många ideér faktiskt hur jag ska gå vidare "from this moment on". Nog ska det bli bra alltid, en bra kvinna reder sig själv.
Har ju många där ute som stöttar mig och vill mig väl...
Tack för att ni finns underbara nära o kära!!!
